En lottad sopsäck, svart Mamba och två biljetter till NY!

Kaptens loggbok; Hittar en svart Mamba med namnet Svarte Orm på nätet i storlek 40 till ett rimligt pris och blir överlycklig. Ägaren förstår precis vad jag vill ha och ger mig ett erbjudande om en kille som kan ta rodret också!


Låter intressant?! Haha, det tycker jag också så jag samlade genast trupperna nu ikväll inför sommarens segeltur och hoppas på ett snart beslut. Inget snusk här alltså för er som trodde det. Eller ja, någon blir ju tvungen att dela koj med kapten så vem vet...?

Dagens övriga nyheter i korthet; får Marias och min biljett till NY och Chicago bekräftade varpå Air France i samma veva skriver ut dem utan att jag fått semestern bekräftad men ett muntligt löfte duger lika bra som ett skrivet, eller...? Wohoo, dancing on the streets of New York!


Vidare fyller Kine kollega 30 år och de närmast sörjande panikhandlar en gåva och vi äter tårta på jobbet. Så startade ytterligare en sund vecka...

Kompenserar tårtan med sopsäcksåkning, och traskande upp och ner för backarna, i parken med Mia! Jöss, vad det går och både rumpor och mobiltelefoner blir illa tilltygade. Sopsäck delux (aka kudde i säcken) får det bli nästa gång!

När jag kommer hem har någon skickat en tidig Alla Hjärtans Dags-hälsning till mig - Mamma! Inuti ett rött kort med björnar på ligger 4 trisslotter som jag inte ska jinxa och därför inte skrapa dem förrän på lördag!

Försöker prata med Calle hemma i Borås men det visar sig vara lättare sagt än gjort. Han har mött Ylvis... som möter väggen. Jag vet ännu i vilken grad men för nu får han ta det så lugnt han kan och så får vi hoppas att han "gör en Calle" och tar nya tag imorrn. Det är nämligen typiskt beteende för Calle att göra... Och när en 27-årig arbetsnarkoman som varit med i direktsänd TV varje lördag de senast 6veckorna och som in emellan detta tävlar i bordtennis och är ordförande i samma klubb faktiskt själv inser att han behöver sova, då låter man honom göra det och står bakom och supportar när han vaknar. Får hoppas att en Oslo-helg kan bota lite stress! Välkommen!

Helgen som nyss passerat spenderades till stor del hemma i soffan, lite framför sjökortet på köksbordet, ytterst lite på bögklubben London, lite mer på gymmet samt något lite hemma hos Anna, Jonte och Elita!


Det var middag med vin tillsammans med min kombo och hans ex i fredags. En svensk schlagerkavalkad på begäran av exet och dans till Abba-låtar avslutades på London, som är ett ställe för homosexuella killar. Var en kul upplevelse :-)

Lördagen spenderades utomhus i snön samt tillsammans med 20 andra danssugna tjejer på en danstimme på gymmet och efteråt också med några boxningssugna killar på boxen. Sen kom tjejerna för svensk schlagerdeltävling - sicket fiasko... det enda som var bra var ju Mede! Kämpa på tjejen!

Over and out för alla intryck i dag och i helgen...

Moët, människor, magmördare och magiska möten

Haha, synd att inte allitteration inte också började på M...

I alla fall, söndagen avslutades efter en trevlig och lärorik eftermiddag av team building tillsammans med kollegorna från resturangen med just Moët. Det är alltid en kul upplevelse när kollegor blir människor, och inte bara "nån man jobbar med". Vissa pratar jag av naturliga skäl med mindre än andra. De i köket och serveringen har man inte samma kontakt med som med vakterna och bartendrarna så det var ett väl mottatt initiativ från chefen!

Vi gick vidare till Trancher på Grünerløkka där det serverades en fantastisk trerätters, däribland den godaste entrecote jag smakat och allt rundades av med si sådär 3 efterrätter och ytterligare några glas vin. Eftersom det var söndag var det dags att börja tänka på refrängen lite tidigare än vad man annars gjort så vid 2-tiden bröt jag upp med de fem kvarvarande... Lite trött på jobbet i måndags jo.

Och som jag lovat (mig själv) var det dags att dra igång på riktigt med träningen igen efter en hektisk januarimånad där resor, jobb och sjukdom gått om varandra. Och så kul det är! Idag när jag satte mig på spinningcyklen rusade en våg av känslor genom kroppen som bara fick den att cykla, cykla, cykla och känna lycka över just den enkla rörelsen av att röra benen runt, runt, runt. Patetiskt? Säkert, men jag mådde bra och influensan har snart släppt hela sitt grepp och jag kände att jag kunde ge näst intill 100% idag. För att inte tala om de 110 jag gav på magövningarna på pilatesen i tisdags...



Snön har bäddat in Oslo i ett vackert vitt vintersken och den sprider en ro i min kropp som är svår att förklara. Som ett mystisk kraft som får ner mig i tempo och vaggar mig in i nån sorts ljus trygghet. Sen har jag ingen bil helller och det är nog därför jag kan vara uppriktigt lycklig när jag ser att det snöar. Det är nämligen så att Oslos plogare inte riktigt har alla hundar i spannet och oftast undervärderar de storleken på sitt spann och ränner rakt in i bilar och annat som råkar stå i vägen. Anna sover fortfarande med ett öga vaket i väntan på den bil med chaufför som plogade hennes personbil för några dagar sen...



Och när snön sen tinar kan man kanske hitta det man söker... för det som göms i snö kommer upp i tö men som Nalle Puh säger; Det bästa är att veta vad man letar efter innan man början leta efter det.

Loggbok?

Får kanske börja skriva loggbok nu när jag är på så god väg till att ta förarbevis för båt? Nja, när skepparexamen är avklarad kanske jag ska värdera det men för nu får det bli bloggbok som vanligt. Och ännu en anledning att ta skepparexamen är ju att det verkar som om pappa med fru ska köpa hus i Lysekil med utsikt över hamnen så då kan ju min lilla snipa ligga där och bli bevakad. Men som sagt, examen först!


Anna och jag tog oss en tur till Sandsvika Storsenter i dag där HON skulle shoppa en outfit för kvällen och jag en stavmixer (ursäkta CJ om du trodde jag beskrev nåt annat, ordet stavmixer kan ju få olika betydningar i olikas öron). Det blev så att jag köpte både väst, top, jeans och mixer - och Anna nästan ingenting. Kul att träffa Anna igen, om än kort, och få höra lite vad de haft för sig, som vanligt händer det ganska mycket där!


Och igår var det dags för Mias försenade födelsedagsfirande. Och enligt fölsedagsbarnets önskan - och till glädje för oss andra - valde hon Yayas, en thairesturang lite "ovanför" Aker Brygge. En upplevelse i sig då ALLT i resturangen, bortsett från råvarorna och personalen (som var från Sverige...) var från Thailand. Till och med plasttallrikarna var enligt Mia importerat från Siam. Hälften in i drickat släcktes ljuset och endast de färgglada ljusgirlangerna lyste..... och så brakade oväderet lös, åska mullrade och ljudet av regn forsade ner ovanför de uppspända sarongerna i taket, en kul upplevelse på resturang!


Bion efterår var Twilight, som jag varken hört om eller hade särskilt stora förväntingar på. Och så positivt överraskad jag blev! En historia med få, men viktiga detaljer som höll en i ett "oj, har det redan gått två timmar"-tillstånd och som fick en att le samtidigt som man bara kände en enorm sorg efteråt. Hur gick det till liksom? Lite som kärleken...?



Eller som känslan efter att precis ha ätit en vit chokladpralin med krossade, torkade jordgubbar på från Emihls Gustavs Chocolate... Ett järngrepp om gommen så länge chokladen smälter i munnen, och så en enorm sorg efteråt!

















Och Sverige sörjer Ingo....

Farväl

Farmor farväl... begravningen var full av känslor men ändå lugn. Har inte så mycket mer att säga om det... så är det nu.


Hann med ett kort besök hos Maria i Göteborg i fredags, innan jag åkte hem igen i lördags eftersom jag kände att jag bara blev sämre och sämre. Min förkylning, influensa eller hur det här förbannade tillståndet nu ska betecknas kom väl som ett resultat av två hektiska veckor direkt efter nyår med för lite träning, sedan Rumänien och så till slut begravningen.


Det är omöjligt att vara glad och uppåt jämt men jag ska försöka för det jag ger och sänder ut kommer tillbaka till mig. Och med tanke på att jag inte bor själv ska jag kanske värdere just det, gå och ta helgens första dusch, borsta tänderna och ta på mig BHn och påminna mig själv att det finns en väg till stranden, även om den just nu är snöbelagd.

Landat....

Har landat i vetskapen om att farmor inte finns här längre och att jag nu ska säga ett sista farväl till henne. Genomgår en känslomässig berg- och dalbana där jag gråter och snorar om vart annat, samtidigt som jag försöker planera en resa till New York med Maria och få det att stämma in med besök hos en vän i Chicago.

Har också landat hemma efter en helg i Transylvanien, Rumänien. En upplevelserik resa på många sätt där den allmäna upppfattningen var att det lika gärna kunde gått en vecka, som tre dagar, sen vi lämnade Oslos snöfattiga gator bakom oss på torsdagseftermiddagen.

Med chefen som chaufför tog vi oss fram genom Karpaternas kantiga berg och hann knappt blunda innan vi var tillbaka på Oslos, denna gång inte så snöfattiga, gator.

Upplevelser som Draculas slott i byn Bran (som egentligen inte var hans utan ett påhitt som Hollywood tyckte skulle vara just det slottet och där många filmer spelats in. Bild under.) Tyvärr hann vi inte åka till den rikte Vladens slott, då det låg för långt bort.


Men på en gård från 1800-talet och i lika gamla sängar (kan ju hoppas sängbottnarna var lite
nyare) sov vi en natt och åt middag i vinkällaren!

Hade också stora förhoppningar när jag blev skjutsad uppp till Poiana Brasov, en lokal skidort, som jag tänkte kunde bli mitt nästa skidresmål. Men förväntningarna var nog lite högt ställda och jag konstatederade efter en snabb koll på pistkartan att om man ska vara borta en hel vecka blir det nog Alperna ändå... Men en helg, varför inte! Och rimliga priser var det hur som.

Och när vi ändpå talar om resor - var det någon som lyckades få med sig första avsnittet av Semestersvenskar på TV4 förra veckan? Missa inte nästa avsnitt, jag har aldrig skrattat så mycket eller önskat mig så lite till någon plats som just då. Jagvet att det är självvalt men jag kan inte låta bli att tycka lite synd om de stackars turister som väljer att åka till Thailands tolkning av Sverige. Och som blivit just så mycket Sverige med oxfilé och bearnaise som Mallorca och Gran Canaria blev för 20 år sen. Inte missa!



Sparad kärlek ger ingen ränta - så slösa med den och visa upp hur mycket du faktiskt tycker om eller rent av älskar de personer du har runt dig.

Precis som mina kompisarna på bilden här brevid!

Reiselivsmesse och ett herrans liv

Hej och hallå dagboken

Bråda dagar efter nyår och ingen "kjæra mor" här inte. Kine kollega blir inte ett dugg bättre och är sjukskriven hela januari ut, med stor sannolikhet fortsatt i februari. Alternativa lösningar i hennes frånvaro har inte direkt duggat tätt…

...text saknas...
.
.
Man blir utsatt både jobbmässigt och på det privata planet när något sånt här händer. Har känt mig otillräcklig i veckan när jag tackat nej till två middagsinbjudningar från Anna, fika med Annika och mingel hos Kalle. Och det värsta, att jag och inte riktigt kunde finnas till för en vän i en nödsituation i veckan kändes inget bra. Ska läsa mer Secret av Rhonda Byrne och lära mig lägga pusselbitarna bättre.

Och när vi ändå mjukstartar året på detta vis så ställde branschen till med reselivsmässa i helgen. Det verkar inte som om Norges reseorganisation helt förstått att folk handlar dåligt i januari - och arrangerar därför den årliga motsvarigheten till TUR-mässan just andra veckan efter nyår… Men kanske är det ett smart drag ändå, eftersom folk är resesugna efter lång tid i mörker och kyla så vår monter var tämligen nersprungen under besöksdagarna -detta utan vare sig godis eller give-aways.

Som sig bör var det också hejdundrande fest på fredagen för alla utställare. Smuget hade tagit på sig arrangemanget och 600 biljetter hade blivit sålda så det var trångt och härligt, även om jag med säkerhet kan säga att det inte var 600 pers i lokalerna. Festen fortsatte på en av Hurtigruttens skepp som låg nere vid kajen nedanför fästningen.

Dessvärre fortsatte festen lite för länge för mitt eget bästa… dagen efter. Kl 10, eller lite försenad, stod jag i alla fall i vår monter med bästa läge precis vid ingången i hallen. Kul att prata med så mycket folk även om det sällan blir mer än resesnack. Men jag lyckades pricka ganska rätt när jag efter lite utvärdering frågade två svenskar, som jag informerat om våra resor, om de möjligtvis kände någon på västkusten som hade båt och kunde vara skepppare för Våghalsarna i sommar. Killen höll på att tappa hakan och trodde nog att jag var synsk för han fick ur sig att han funderat på att köpa två charterbåtar och starta verksamhet. Men detta var nog inte den äkta hälften helt med på förstod jag så vi får väl se om det kommer nån e-post med mer info. Som det ser ut nu har vi en skepppare men att tro att vi fyra Våghalsar skulle ha råd att chartra en egen båt är inte realistiskt just nu så det blir nog att vi åker med samma skeppare, samma båt som 2008. Och det var ju inte det tokigaste helller!

Helgen toppades med några timmar i dörr´n på restaurangen. Efter x antal kaffekoppar under dagen, trött och med huvudvärd verkade kvällen ganska lång trots två av de bättre vakterna som kollegor. Men som ljus i mörkret och regnet fick jag faktistk en ärlig komplimang från en hyffsat nykter kille som utan baktanke eller erbjudande om efterfest, undrade om jag visste hur vacker jag är. Då kan man inte annat än smila!

Nu är det Sköna Söndag som gäller!

If we live good lifes, the times are also good. As we are, such are the times.

Oslo sett från Holmenkollen

Upp med en hand....

.... alla som saknat bloggen. Jag vet inte hur min läsarkrets ser ut men efter att någon frågat efter den är jag, förhoppningsvis, igång igen, så får vi se hur länge det håller denna gången.

God Jul och Gott Nytt År har det hunnit bli! Även om det nya året inte kunde firas in riktigt som önskat då min enda och endaste farmor gick bort. Det har blivit en del tårar och mycket eftertanke och trots att det idag bara gått fem dagar känns det som längre sedan. Trots den känslan är det samtidigt overkligt men som så ofta med mig tar det ett tag innan poletten trillar ner, kanske är detta ett liknande fenomen, jag kan inte förstå det än. Och tanken på att hon inte sitter där hemma på Vindstorp och blickar ut över vägen ner mot granngården eller går och påtar i sina trädgårdsland känns långt borta och overklig.

Sommaren och hösten gick fort, allt för fort. Jag spenderade en av de bästa semesterveckorna i livet på S/Y Vågspel tillsammans med 5 andra segelovana underbara männiksor. Seglade, sammanstrålade och socialiserade! Har träftat gänget två gånger sedan dess och får vi bara ihop en vecka ska det seglas mer!

En annan anledning att hösten gått fort är att jag jobbat extra på en liten restaurang/bar på Majorstuen, en av Oslos lite finare kvarter. Jobbar en till två kvällar i månaden och då som dörrvakt. Låter kanske krallt men bortsett från den sena hemkomsten, runt fyra-fem på morgonen, är det kul.

På mitt vanliga åtta till fyra-jobb händer det mycket men ändå för lite för min del. Jag är på inga sätt sysslolös, långt ifrån, särksilt nu med en kollega som slutat och en som är sjukskriven, men arbetsupppgifterna står mig upp i halsen. I ett försök att blidka mig gav mig bokningschefen mig det dagliga ansvaret för Amadeus, som är vårt flygbokningssystem, vilket jag naturligtvis uppskattade. Förutom själva ansvars-titeln som är väl så fin i sig, men inte genererat nåt mer klirr i lönekuvert ännu, kan jag skicka mig själv på kurser som jag tycker jag kan behöva så det har blivit två kurser för min del samt en genomgång och uppfräschning av kunskaprna för hela kontoret!

Hösten har annars präglats av tre kortare resor, en weekend till Riga tillsammans med en kollega från restaurangen, en "över-dagen-tur" till Wien som det österrikiska flygbolaget sponsrade och en förlängd julbordsresa till Berlin med kollegorna. Så det blev tre Europeiska storstäder på mindre än två månader! Klart tiden flyger när jag gör det!

Hösten, eller i alla fall flygbolagen och hotellen, bjöd också på många events och happpenings där Oktoberfesten och Halloween-festen tog priset! Och vi tog priserna, bland annat en biljett ill NY! En kollega knep den andra och blir det som det är tänkt drar vi i mars, men saken kompliceras av en underlig sjukdom som hon nu är sjukskriven för. Tråkigt för henne som går hemma och har ont - och framför allt inte vet hur länge det tar innan hon blir bra tyvärr.

Och så har Mamma har avlagt ett mycket uppskattat besök under hösten! Det var så kul att få hit henne och visa "allt". Inte så mycket "allt" som mitt dagliga liv; vart jag går, jobbar, tränar, fikar, handlar, shoppar, drinkar....

Julen spenderades på många olika håll och innebar två kära återseenden i form av Frida och Carl-Johan, bägge som jag inte träffat på år och dar! Syrran, mamma och pappa fick sitt men kanske för kort... Och att jag fick träffa farmor en sista gång värderar jag högt.

Nu blickar jag fram emot ett 2009 som jag hoppas blir lika bra som 2008, för i det stora hela har det varit ett mycket bra år, summa summarum. Nya utmaningar mottages tacksamt likaså mycket äventyr och inte minst lite kärlek!

It's not what happens to you, but how you react to it that matters.