Att inte underskatta de där små sakerna i vardagen

... eller kanske just förmågan att faktiskt kunna uppskatta dem. Ett enkelt, men tydligt exempel på detta skedde häromdan när jag för första gången sen före påsk kom ner till gymmet och insåg att jag glömt min vattenflaska. Rutinerna när man varit borta ett tag var satta ur spel men det var bara att acceptera och eftersom jag inte hade plånboken med mig ner till gymmet och kunde köpa en ny flaska så fick det bli en kompromiss med mig själv; ett kortare cykelpass och mer styrketräning. Jag blir nämligen djävuskt törstig när jag tränar (och högröd i ansiktet men det är också en sån där sak som det inte går annat å göra än å acceptera). Men så tar jag ett skåp, nåt av de jag brukar ta i samma del av omklädningsrummet (ja, jag är vanemänniska, jag inser det) och när jag öppnar det står där en flaska Imsdal med ett vykort fasttejpat på. Tar upp det och läser att flaskan är till mig som tack för att jag är med och gör träningskedjan till Norges största. Jag blev så totalt överraskad och glad att träningspassert gick som en dans! Och detta helt utan att givaren vetat vilken reaktion gåvan skulle komma att framkalla. Självklart tackade jag tjejerna i repan när jag gick ut och på så sätt fick också de lite positiv energi hoppas jag.

Nåt att tänka på i en hektisk vardag. Och även om du utan mål sänder ut en god gärning eller tanke så står det förhoppningsvis nån på andra sidan som tacksamt tar emot den. Lite Pay it forward-tänk! :-)

Knät förbättras för varje dag som jag tränar. Men utan träning, som när jag var hemma över påsk och slutligen satt på kurs i två heldagar så kraschar det ihop. Svullnaden och smärtan kommer tillbaka och jag haltar mer. Men påskhelgen resulterade ju i alla fall i massa kul! Utgång i Borås, hotellövernattning i Götet, träningsstart för mamma på gymmet, middag med CJ och Anders och så ett förarintyg för fritidsbåt så jag ska inte klaga.


Helgens aktiviteter har närmast avspeglat vad som händer på Island genom att jag suttit ajour vid datorn, kollat nyhets- och vädersidor, haft kontakt med rederier, flygbolag och kunder. Som tur är har jag inte så många drabbade (ännu) och det kvarstår ju att se hur länge det ska hålla på. Agneta och jag håller både tummar och tår för att det ska vara klart och fint när vi ska flyga till Rom om två veckor för att boarda Winstar Surf!


Nu blir det en tur ner till sushi-placet och snälla, Pay it forward!